Pontus och Göthilda Fürstenberg

I det svenska konst- och kulturlivet finns det exempel på den stora betydelse som ett antal mecenater har haft genom sina personliga insatser och tillgångar som de på olika sätt har ställt till förfogande. För bildkonsten är Pontus och Göthilda Fürstenberg och Ernest Thiel betydande. Utan dessa människors intresse och generositet skulle många konstnärer aldrig ha haft en möjlighet att utvecklas eller kulturinstitutioner att byggas.

Det blomstrande Göteborg var en bra grogrund för de unga strömningarna inom konsten som växte fram under 1800-talets senare hälft. Göteborg blev den radikala konstens arena. Enorma förmögenheter skapades i staden under denna industrialismens intensiva uppbyggnadsperiod. Pontus Fürstenbergs storartade insats som konstsamlare och mecenat infaller i huvudsak under denna period.

Pontus Fürstenbergs farfar Abraham Levi kom från Tyskland till Sverige och var en av de tidiga judiska invandrare som beviljades rätten att slå sig ner i Sverige. Pontus far, Levi, tog sig namnet Fürstenberg efter släktens hemstad i Mecklenburg. Han bosatte sig i Göteborg på 1830 –talet och drev ett framgångsrikt bomulls- och ylleväveri. Många av familjen Fürstenbergs vänner var förmögna judiska familjer som familjen Heyman, Levisson, Warburg och Magnus. Eduard Magnus hade skapat sig en betydande förmögenhet som grundare av Göteborgs privatbank och som delägare i Carnegie Sockerbruk. Pontus Fürstenberg och Göthilda Magnus hade redan som unga planerat en framtid tillsammans. Det skulle emellertid dröja många år innan deras önskan uppfylldes; Eduard Magnus var emot äktenskap mellan affärsmannen Pontus Fürstenberg och hans dotter Göthilda, giftermålet fick alltså vänta till 1880 då Göthildas far varit död i drygt ett år. Pontus och Göthilda hade då hunnit bli 53 respektive 43 år gamla.

De bosatte sig i Göthildas barndomshem, det rymliga palatset på Södra Hamngatan vid Brunnsparken. Göthilda förde med sig en förmögenhet på 4 miljoner kronor. Palatset blev således det Fürstenbergska hemmet samt galleri till den växande konstsamling som paret investerade i. Många konstnärer bodde längre eller kortare tid i deras hem och vistades utomlands med hjälp av ekonomiskt stöd från paret Fürstenberg.

Pontus Fürstenberg gjorde sina första konstinköp på 1860-talet men samlandet tog fart först på 1880-talet då han intresserade sig i hög grad för de konstnärer som reste till Frankrike; däribland Carl Larsson, Ernst Josephson, Anders Zorn och Bruno Liljefors.

Efter Pontus Fürstenbergs död flyttades galleriet till Göteborgs Konstmuseum. Det fanns ingen klausul i testamentet om att samlingen skulle stanna kvar i ”palatset” och den flyttades därför till museet.

Den Fürstenbergska samlingen är en av Sveriges finaste av tidig 1900-tals konst med några av Nordens främsta konstnärer.