BRODERFOLK

Judeförföljelserna i Norge under andra världskriget

När Norge invaderades av Tyskland den 9 april 1940, befann sig ungefär 2 100 judar i landet. Liksom i dag, fanns det den gången bara två organiserade judiska trossamfund i Norge - i Oslo och Trondheim. Redan i maj 1940 var de norske judarna tvungna att lämna in sina radioapparater till ockupationsmakten. Indragningen var den första antijudiska åtgärd som vidtogs i landet. Ungefär samtidigt tvingades de två judiska trossamfunden att lämna in sina medlemslistor till polisen. Listorna innehöll uppgifter om medlemmarnas ålder, födelseort och medborgerskap. Trots detta har förhållandena för den norsk-judiska minoriteten under det första ockupationsåret ofta beskrivits som "drägliga".

Tyskarnas beslagtagande av synagogan i Trondheim den 21 april 1941 innebar en dramatisk klimatändring till det värre för stadens judiska befolkning. Hösten samma år konfiskerades en rad judiska egendomar, ofta under brutala omständigheter. Aktionerna skedde i samverkan mellan tyskarna och Vidkun Quislings NS-regim. Detta samarbete omfattade också kungörelsen av den 20 januari 1942 om att samtliga norska judars legitimationskort skulle stämplas med ett rött "J". Judarna delgavs för övrigt att stämplingen av kortet var gratis.

Genom den aktionen fick ockupationsmakten och Quisling-regiment ett avgörande underlag för en ny och katastrofal fas i judeförföljelserna - massarresteringar och deportation ut ur landet. De tre största arresteringsaktionerna skedde i Oslo den 26 oktober och 26 november 1942, samt i Trondheim den 7 oktober - samtliga genomfördes av nazifierad norsk polis. Skeppen Monte Rosa, Donau och Gotenland skickade allt som allt 770 judar från hamnen i Oslo till Auschwitz-Birkenau. Bara trettio av dem överlevde.

Uppskattningsvis 1 100 av de cirka 2 100 judarna som 1940 bodde i Norge kunde med den norska motståndsrörelsens hjälp fly till Sverige innan massarresteringarna inleddes. Många av flyktingarna bosatte sig i Norrköping och Uppsala. Under sommarmånaderna 1945 vände majoriteten av dem tillbaka till Norge igen. Ohyggligt stora uppgifter väntade - tyvärr fanns få kvar för att lösa dem.