Den första kontakten mellan svenskar och judar. Läs mer>>
Drottning Kristina konsulterar läkaren Benedictus de Castro. Läs mer>>
Ett mindre antal judar som slagit sig ner i Stockholm beordras att inom fjorton dagar lämna landet. Läs mer>>
Aaron Isaac invandrar till Sverige. Läs mer>>
Det s k judereglementet utfärdas. Judarna betraktas som en främlingskoloni med vissa begränsade rättigheter. Läs mer>>
Judarnas ställning debatteras i riksdagen; judarna beskylls för att ha orsakat den tidens ekonomiska kris. De ofrälse stånden genomdriver skärpta regler för immigration. Läs mer>>
Judarna får medborgerliga rättigheter. Läs mer>>
Nazisterna kommer till makten i Tyskland. Av de judar som flyr söker sig dock relativt få till Sverige.
Ca hälften av judarna i Norge lyckas fly till Sverige undan nazisternas våldsregim.
Sammanlagt ca 10.000 judar räddas till sverige. Läs mer>>
Riksdagen antar en lag om religionsfrihet. Lagen innebär att de judiska församlingarna är fria sammanslutningar; ingen jude behöver tillhöra en judisk församling.
Den judiska befolkningen i Sverige beräknas uppgå till ca 18.000 personer.
Ingen judisk närvaro i Sverige (möjligen kan några av de många judar som under 1200-, 1300- och 1400-talen fördrevs från sina hemländer hamnat här).
Det stora judedopet. Läs mer>>
Under frihetstiden avlöser ett antal förordningar varandra, alla riktade mot judarna. I Sverige liksom överallt i Europa är den stora allmänheten jude-fientlig och motståndare till varje tanke på judisk bosättning.
En judisk församling grundas i Stockholm. Marstrand görs till frihamn. Läs mer>>
Judiska församlingar grundas i Göteborg, Norrköping och Karlskrona.
Judereglementet upphävs. Läs mer>>

Stor östjudisk invandring.
Läs mer>>
Restriktiva regler införs för uppehållstillstånd i Sverige. Läs mer>>
Nästan hela den judiska befolkningen i Danmark flyr till Sverige.
Staten Israel grundas.
Invandring av judar från Ungern, Tjeckoslovakien och Polen i samband med politiska omvälvningar i dessa länder - sammanlagt ca 3.500 människor.