 |
JUDARNAS HISTORIA I SVERIGE
Svenska judarnas historia
De första judarna kan ha beträtt svensk mark så långt tillbaka som under 800- eller 900-talet, men det var då inte fråga om någon bosättning. Det finns inte heller något belägg för att judar slagit sig ner här under medeltiden.
Före 1685 fanns inga i lag utsatta hinder för judar att bosätta sig i Sverige, men ville en jude stanna i landet måste han låta döpa sig. 1686 bestämdes i kyrkolag att judar som ville bosätta sig i Sverige måste övergå till kristendomen (den lutherska läran) och låta döpa sig. Detta gällde fram till 1774. Då anlände Aaron Isaac, som skulle bli den förste svenske juden med rätt att bo här utan att vara tvungen att låta döpa sig. Han kom från Mecklenburg, där han försörjt sig som sigillgravör och affärsman. Sverige fick nu sina första s k skyddsjudar och Aaron Isaac kunde grunda en judisk församling i Stockholm. Inte så långt därefter tillkom en judisk församling i Marstrand, som då var en frihamn och alltså öppen för främmande trosbekännare. Från den församlingen som lades ned 1794, då Marstrand upphörde att vara frihamn, härstammar åtskilliga kända judiska göteborgssläkter.
År 1782 utfärdades det s k judereglementet, som under mer än 50 års tid skulle bli bestämmande för de svenska judarnas ställning. Det innehåller en mängd begränsningar i judarnas politiska rättigheter, vidare i deras rätt att välja vistelseort och att utöva hantverk och handel. Judarna kunde exempelvis inte bli riksdagsmän eller tjänstemän. I egenskap av ”okristne” kunde de inte vittna inför domstol. De fick inte gifta sig med andra än trosförvanter. De fick till en början bara bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping. Endast i dessa städer kunde de äga fastighet och utöva handel. De flesta hantverk var förbjudna för judar.
Det var först 1838 som judarnas undantagsställning i princip upphävdes. Detta skedde genom en kunglig förordning ”angående mosaiska trosbekännares skyldigheter och rättigheter i riket”. Judarna som dittills betraktats som en främlingskoloni skulle hädanefter vara att likställa med övriga svenskar. Den officiella benämningen skulle vara mosaiska trosbekännare. Vissa kvarstående inskränkningar i judarnas rättigheter upphävdes under 1850- och 1860-talen. Ett riksdagsbeslut 1870 innebar att de svenska judarna efter nära 100 år i allt väsentligt beviljats fullständiga medborgerliga rättigheter.
Den judiska befolkningsutvecklingen
År 1838 fanns det omkring 900 judar här i landet; av dem bodde ungefär 800 i Stockholm och Göteborg. År 1880 hade antalet judar vuxit till omkring 3 000, framför allt som en följd av invandring från Östeuropa. Vid en folkräkning som ägde rum 1930 var antalet judar i runt tal 7 000. Under tiden fram till krigsutbrottet 1939 tog Sverige emot 3 000 judar från bl a Tyskland, ett förhållandevis litet antal beroende på en restriktiv flyktingpolitik. Genom olika aktioner under 1945 och 1946, bl a av Svenska Röda Korset, räddades till Sverige ca 10 000 judiska koncentrationslägerfångar. Av dessa kan en tredjedel antas ha blivit kvar i Sverige. En viss invandring har därefter skett i samband med politiska omvälvningar i Centraleuropa under 1950-, 1960- och 1970-talen. I dag beräknar man antalet judar här i landet till ca 17 000, varav ungefär hälften bor i Stockholmsregionen.
Judarnas anpassning till det svenska samhället
Då nyheten spred sig att Aaron Isaac fått tillstånd att bosätta sig i Sverige blev reaktionen så häftig att han under första tiden inte vågade visa sig ute. Över huvud taget fick den första generationens judar känna på den fientliga stämningen, särskilt från kretsar inom borgerskapet som befarade intrång i sina näringsfång. Ett par decennier in på 1800-talet förbättrades förhållandena under inflytande av liberala idéer, och judarna får uppleva betydande framsteg för anpassningen i och med judereglementets upphävande och judarnas formella inlemmande i det svenska samhället. I fortsättningen sker undan för undan en fullständig politisk och social frigörelse för den svenska judenheten. Många svensk-judiska familjer växer helt in i det svenska samhället. Assimilationen tar fart med många blandäktenskap som en följd. Församlingstillhörighet blir för många mer ett socialt ansvar än en religiös förbundenhet. Den av Theodor Herzl 1897 grundade judiska folkrörelsen, zionismen, vars mål var att förverkliga tanken på ett hemland för det judiska folket i det gamla Palestina, omfattas av många svenska judar. Tillkomsten av staten Israel 1948 medför också en vitalisering av det judiska livet i Sverige och ett stärkande av den judiska självkänslan.
De svenska judarnas bidrag till samhällsutvecklingen
Under de drygt 200 år judarna fått bo i Sverige har de på många olika sätt berikat det svenska samhället inom konst, litteratur, vetenskap, handel och näringsliv.
Många av de tidigaste invandrarna var gårdfarihandlare, en verksamhet som för en del kom att leda till att dessa så småningom blev antikvitetshandlare. I slutet av 1700-talet etablerades kattuntryckerier, som utvecklades till textilindustrier. Betydande kattuntryckare var bland andra Heyman Schück, Aron Levi Lamm och Jacob Marcus.
Medlemmar av judiska köpmannasläkter har gjort stora insatser för svenskt näringsliv, exempelvis familjerna Lamm, Josephson och Sachs i Stockholm, Mannheimer och Magnus i Göteborg och familjen Philipson i Norrköping.
August Abrahamson och Otto Salomon drev det berömda slöjdseminariet på Nääs i Västergötland. Här fick bl a svenska folkskollärare sin utbildning i slöjd. Bland välkända judiska konstnärer märks bl a Geskel Saloman, Ernst Josephson, Hanna Pauli, Charlotte Mannheimer, Eva Bonnier, Isaac Grünewald och Endre Nemes.
Judiska mecenater och donatorer har i hög grad bidragit till samhällsutvecklingen. Bland dessa kan särskilt nämnas Pontus Fürstenberg och Ernest Thiel. Utan dessa människors intresse och generositet torde t ex många av våra svenska konstnärer inte haft så stor möjlighet att utvecklas. Stockholms konserthus och Göteborgs universitet har för sin tillkomst bl a att tacka donationer av svenska judar.
Bestående insatser på det sociala området har gjorts av bl a Oscar, Isaac och Axel Hirsch. Många judar har innehaft officiella uppdrag. Så t ex var i slutet av 1800-talet en femtedel av Göteborgs stadsfullmäktige judar. Aron Philipson från Göteborg och Moritz Rubenson från Stockholm blev 1873 de första judiska riksdagsmännen.
Det moderna bankväsendet grundades under medverkan av Theodor Mannheimer från Göteborg. Henrik Davidson var en av förgrundsgestalterna i Skandinaviska Kredit AB och en betydande finansman. Herman Mannheimer och Olof Aschberg är andra kända namn inom finansvärlden.
Flera litteraturhistoriker av judisk börd har verkat i Sverige: Henrik Schück, Martin Lamm - båda ledamöter av Svenska Akademien - Karl Warburg och inte minst Oscar Levertin, som också var författare och poet. Bland andra judiska diktare bör nobelpristagarinnan Nelly Sachs särskilt nämnas.
Andra judiska kulturpersonligheter som Moses Pergament (kompositör), Hugo Valentin (historiker), Eli Heckscher (nationalekonom och historiker) och Albert Bonnier (bokförläggare) har alla på sitt område gjort betydelsefulla insatser i det svenska samhället.
Religiösa riktningar
Under långa tider levde många judar i vissa delar av Europa isolerade från sina värdfolk. Den helt förhärskande religiösa riktningen i dessa gettomiljöer var den s k ortodoxa (traditionella) judendomen. Den kännetecknas av ett strängt iakttagande av de regler och bud som föreskrivs i Toran och andra religiösa källor. De judar som invandrade till Sverige från Östeuropa under senare hälften av 1800-talet och något decennium in på 1900-talet tillhörde i allmänhet den ortodoxa riktningen. De ortodoxa judarna i dagens Sverige, till antalet kanske tio procent av hela den svenska judenheten, härstammar till stor del från dessa invandrare. Ortodoxa synagogor finns i Stockholm, Göteborg och Malmö.
De äldre svensk-judiska släkterna har i stor utsträckning assimilerats i det svenska samhället och i samband därmed avlägsnat sig från den ortodoxa livsstilen. Dessa och de övriga svenska judar som inte räknar sig som ortodoxa hör hemma i den sk konservativa (ibland kallad den liberala) judendomen. Denna riktning avviker i många stycken från den ortodoxa och innebär en anpassning till det omgivande samhället. I förhållande till de ortodoxa synagogorna är t ex liturgin i de konservativa synagogorna avkortad, vissa böner läses på svenska i stället för hebreiska och orgel kan komma till användning i gudstjänsten. De stora synagogorna i Stockholm och Göteborg kan betecknas som konservativa i denna mening.
Livet i Sverige idag
Judiska församlingar finns i dag i Stockholm, Göteborg och Malmö. Religionsfrihetslagen 1951 medförde att ingen jude behöver tillhöra någon församling. En judisk grundskola i Stockholm, Hillelskolan, tillkom år 1955. Judiskt högstadium finns i form av parallellklasser i Vasa Real i Stockholm. Det Judiska Centret i Stockholm är ett allaktivitetshus med en rik förenings- och fritidsverkamhet. Hillelförlaget ger ut böcker som belyser judisk identitet. Ett institut för judisk kultur finns i Lund. I Stockholm och Göteborg finns hem för äldre och sjuka. I Glämsta på Väddö ligger en fast kolonianläggning och i Höllviken utanför Malmö en församlingsgård för barn- och vuxenverksamhet.
Svenska judarnas historia
De första judarna kan ha beträtt svensk mark så långt tillbaka som under 800- eller 900-talet, men det var då inte fråga om någon bosättning. Det finns inte heller något belägg för att judar slagit sig ner här under medeltiden.
Före 1685 fanns inga i lag utsatta hinder för judar att bosätta sig i Sverige, men ville en jude stanna i landet måste han låta döpa sig. 1686 bestämdes i kyrkolag att judar som ville bosätta sig i Sverige måste övergå till kristendomen (den lutherska läran) och låta döpa sig. Detta gällde fram till 1774. Då anlände Aaron Isaac, som skulle bli den förste svenske juden med rätt att bo här utan att vara tvungen att låta döpa sig. Han kom från Mecklenburg, där han försörjt sig som sigillgravör och affärsman. Sverige fick nu sina första s k skyddsjudar och Aaron Isaac kunde grunda en judisk församling i Stockholm. Inte så långt därefter tillkom en judisk församling i Marstrand, som då var en frihamn och alltså öppen för främmande trosbekännare. Från den församlingen som lades ned 1794, då Marstrand upphörde att vara frihamn, härstammar åtskilliga kända judiska göteborgssläkter.
År 1782 utfärdades det s k judereglementet, som under mer än 50 års tid skulle bli bestämmande för de svenska judarnas ställning. Det innehåller en mängd begränsningar i judarnas politiska rättigheter, vidare i deras rätt att välja vistelseort och att utöva hantverk och handel. Judarna kunde exempelvis inte bli riksdagsmän eller tjänstemän. I egenskap av ”okristne” kunde de inte vittna inför domstol. De fick inte gifta sig med andra än trosförvanter. De fick till en början bara bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping. Endast i dessa städer kunde de äga fastighet och utöva handel. De flesta hantverk var förbjudna för judar.
Det var först 1838 som judarnas undantagsställning i princip upphävdes. Detta skedde genom en kunglig förordning ”angående mosaiska trosbekännares skyldigheter och rättigheter i riket”. Judarna som dittills betraktats som en främlingskoloni skulle hädanefter vara att likställa med övriga svenskar. Den officiella benämningen skulle vara mosaiska trosbekännare. Vissa kvarstående inskränkningar i judarnas rättigheter upphävdes under 1850- och 1860-talen. Ett riksdagsbeslut 1870 innebar att de svenska judarna efter nära 100 år i allt väsentligt beviljats fullständiga medborgerliga rättigheter.
Den judiska befolkningsutvecklingen
År 1838 fanns det omkring 900 judar här i landet; av dem bodde ungefär 800 i Stockholm och Göteborg. År 1880 hade antalet judar vuxit till omkring 3 000, framför allt som en följd av invandring från Östeuropa. Vid en folkräkning som ägde rum 1930 var antalet judar i runt tal 7 000. Under tiden fram till krigsutbrottet 1939 tog Sverige emot 3 000 judar från bl a Tyskland, ett förhållandevis litet antal beroende på en restriktiv flyktingpolitik. Genom olika aktioner under 1945 och 1946, bl a av Svenska Röda Korset, räddades till Sverige ca 10 000 judiska koncentrationslägerfångar. Av dessa kan en tredjedel antas ha blivit kvar i Sverige. En viss invandring har därefter skett i samband med politiska omvälvningar i Centraleuropa under 1950-, 1960- och 1970-talen. I dag beräknar man antalet judar här i landet till ca 17 000, varav ungefär hälften bor i Stockholmsregionen.
Judarnas anpassning till det svenska samhället
Då nyheten spred sig att Aaron Isaac fått tillstånd att bosätta sig i Sverige blev reaktionen så häftig att han under första tiden inte vågade visa sig ute. Över huvud taget fick den första generationens judar känna på den fientliga stämningen, särskilt från kretsar inom borgerskapet som befarade intrång i sina näringsfång. Ett par decennier in på 1800-talet förbättrades förhållandena under inflytande av liberala idéer, och judarna får uppleva betydande framsteg för anpassningen i och med judereglementets upphävande och judarnas formella inlemmande i det svenska samhället. I fortsättningen sker undan för undan en fullständig politisk och social frigörelse för den svenska judenheten. Många svensk-judiska familjer växer helt in i det svenska samhället. Assimilationen tar fart med många blandäktenskap som en följd. Församlingstillhörighet blir för många mer ett socialt ansvar än en religiös förbundenhet. Den av Theodor Herzl 1897 grundade judiska folkrörelsen, zionismen, vars mål var att förverkliga tanken på ett hemland för det judiska folket i det gamla Palestina, omfattas av många svenska judar. Tillkomsten av staten Israel 1948 medför också en vitalisering av det judiska livet i Sverige och ett stärkande av den judiska självkänslan.
De svenska judarnas bidrag till samhällsutvecklingen
Under de drygt 200 år judarna fått bo i Sverige har de på många olika sätt berikat det svenska samhället inom konst, litteratur, vetenskap, handel och näringsliv.
Många av de tidigaste invandrarna var gårdfarihandlare, en verksamhet som för en del kom att leda till att dessa så småningom blev antikvitetshandlare. I slutet av 1700-talet etablerades kattuntryckerier, som utvecklades till textilindustrier. Betydande kattuntryckare var bland andra Heyman Schück, Aron Levi Lamm och Jacob Marcus.
Medlemmar av judiska köpmannasläkter har gjort stora insatser för svenskt näringsliv, exempelvis familjerna Lamm, Josephson och Sachs i Stockholm, Mannheimer och Magnus i Göteborg och familjen Philipson i Norrköping.
August Abrahamson och Otto Salomon drev det berömda slöjdseminariet på Nääs i Västergötland. Här fick bl a svenska folkskollärare sin utbildning i slöjd. Bland välkända judiska konstnärer märks bl a Geskel Saloman, Ernst Josephson, Hanna Pauli, Charlotte Mannheimer, Eva Bonnier, Isaac Grünewald och Endre Nemes.
Judiska mecenater och donatorer har i hög grad bidragit till samhällsutvecklingen. Bland dessa kan särskilt nämnas Pontus Fürstenberg och Ernest Thiel. Utan dessa människors intresse och generositet torde t ex många av våra svenska konstnärer inte haft så stor möjlighet att utvecklas. Stockholms konserthus och Göteborgs universitet har för sin tillkomst bl a att tacka donationer av svenska judar.
Bestående insatser på det sociala området har gjorts av bl a Oscar, Isaac och Axel Hirsch. Många judar har innehaft officiella uppdrag. Så t ex var i slutet av 1800-talet en femtedel av Göteborgs stadsfullmäktige judar. Aron Philipson från Göteborg och Moritz Rubenson från Stockholm blev 1873 de första judiska riksdagsmännen.
Det moderna bankväsendet grundades under medverkan av Theodor Mannheimer från Göteborg. Henrik Davidson var en av förgrundsgestalterna i Skandinaviska Kredit AB och en betydande finansman. Herman Mannheimer och Olof Aschberg är andra kända namn inom finansvärlden.
Flera litteraturhistoriker av judisk börd har verkat i Sverige: Henrik Schück, Martin Lamm - båda ledamöter av Svenska Akademien - Karl Warburg och inte minst Oscar Levertin, som också var författare och poet. Bland andra judiska diktare bör nobelpristagarinnan Nelly Sachs särskilt nämnas.
Andra judiska kulturpersonligheter som Moses Pergament (kompositör), Hugo Valentin (historiker), Eli Heckscher (nationalekonom och historiker) och Albert Bonnier (bokförläggare) har alla på sitt område gjort betydelsefulla insatser i det svenska samhället.
Religiösa riktningar
Under långa tider levde många judar i vissa delar av Europa isolerade från sina värdfolk. Den helt förhärskande religiösa riktningen i dessa gettomiljöer var den s k ortodoxa (traditionella) judendomen. Den kännetecknas av ett strängt iakttagande av de regler och bud som föreskrivs i Toran och andra religiösa källor. De judar som invandrade till Sverige från Östeuropa under senare hälften av 1800-talet och något decennium in på 1900-talet tillhörde i allmänhet den ortodoxa riktningen. De ortodoxa judarna i dagens Sverige, till antalet kanske tio procent av hela den svenska judenheten, härstammar till stor del från dessa invandrare. Ortodoxa synagogor finns i Stockholm, Göteborg och Malmö.
De äldre svensk-judiska släkterna har i stor utsträckning assimilerats i det svenska samhället och i samband därmed avlägsnat sig från den ortodoxa livsstilen. Dessa och de övriga svenska judar som inte räknar sig som ortodoxa hör hemma i den sk konservativa (ibland kallad den liberala) judendomen. Denna riktning avviker i många stycken från den ortodoxa och innebär en anpassning till det omgivande samhället. I förhållande till de ortodoxa synagogorna är t ex liturgin i de konservativa synagogorna avkortad, vissa böner läses på svenska i stället för hebreiska och orgel kan komma till användning i gudstjänsten. De stora synagogorna i Stockholm och Göteborg kan betecknas som konservativa i denna mening.
Livet i Sverige idag
Judiska församlingar finns i dag i Stockholm, Göteborg och Malmö. Religionsfrihetslagen 1951 medförde att ingen jude behöver tillhöra någon församling. En judisk grundskola i Stockholm, Hillelskolan, tillkom år 1955. Judiskt högstadium finns i form av parallellklasser i Vasa Real i Stockholm. Det Judiska Centret i Stockholm är ett allaktivitetshus med en rik förenings- och fritidsverkamhet. Hillelförlaget ger ut böcker som belyser judisk identitet. Ett institut för judisk kultur finns i Lund. I Stockholm och Göteborg finns hem för äldre och sjuka. I Glämsta på Väddö ligger en fast kolonianläggning och i Höllviken utanför Malmö en församlingsgård för barn- och vuxenverksamhet.